Bland olivlundar, storslagna ruiner och charmiga kuststäder

I november hade jag nöjet att besöka detta lilla Medelhavsland, som trots sin ringa storlek har riktigt mycket att bjuda på. Namnet klingar dessvärre negativt i mångas öron – ”Är det inte krig där?”.

Det är 25 år sedan som landet, eller till största delen huvudstaden Beirut, genomlevde ett förfärligt inbördeskrig. Numera är det ett charmigt och modernt turistmål. Jag mötte dock inte många skandinaver under min resa, vilket jag tänkte att vi nu skulle ändra på!

Se alla våra exotiska resor här.

Kaffe i skuggan av olivträden

I skuggan av Egypten, Rom och Grekland

Det lilla landområdet i det östra hörnet av Medelhavet har genom alla tider varit huvudfärdled mellan öst och väst, samt ett stort centrum för handel. Därför är koncentrationen av fynd från mängder av tidsåldrar och folkslag enormt här. Man kan nog inte gräva ett enda hål här utan att stöta på forntidsminnen – och i ett sällsynt gott skick. Libanon kan utan tveka mäta sig med arkeologiska mastodonter som Egypten, Rom och Grekland! Min historieiver har i och med mitt besök tagits till helt nya höjder. Jag fick under resan inblick i en spännande och helt unik historia – både den nyare och den antika.

Se våra resor till Libanon här.

Himmelriket för en historienörd som mig!

Trots att jag reste i slutet av november var det fortfarande skönt väder, och jackan som följde med i resväskan för säkerhets skull behövde jag aldrig använda. Till och med under kvällarna på uteserveringarna i Beiruts Hamra-kvarter förblev jackan i väskan. Om våren, fick jag berättat för mig, är morgnarna däremot kyliga här.

De flesta dagarna under mitt besök i Libanon lämnade jag Beirut, och begav mig ut i olika riktningar varje gång. Avstånden är så korta att det är möjligt att se hela landet på mindre än en vecka, och samtidigt ha en fast bas i huvudstaden där det är fullt av liv och kommers.

Läs vår blogg Imponerad av Marocko här.

Vänligaste folket jag mött!

Jag har alltid stora illusioner och förväntningar när jag ska uppleva nya länder, och är samtidigt också lite spänd och betänksam vad gäller kultur och befolkning. Hur ska jag klä mig? Hur gör jag bäst för att inte framstå som ohövlig och klumpig? Lever naturen och sevärdheterna upp till mina förväntningar? Hur är folket månntro?

Kanske hade jag förväntat mig en kultur, befolkning och ett landskap som påminner om det som jag har upplevt i det övriga Mellanöstern och Nordafrika – men det var ingenting av det som jag möttes av. Utöver att det talas arabiska, blandat med franska, kunde jag likaväl ha befunnit mig på det grekiska fastlandet, i södra Frankrike eller något annat modernt, sydeuropeiskt land. Tät skog i berg och dalar, olivlundar och vinodlingar som möts på landets västra flank mot det glittrande Medelhavet, och så en kuststräcka med klippformationer och gyllene stränder med badorter och romantiska fiskeläge.

Min osäkerhet vad gällde befolkningen visade sig vara helt ogrundad. Mötet med dem var rakt igenom otroligt positiv. Tillmötesgående, stolta och bildade människor. Unga som gamla talar mer än ett främmande språk. I stort sett alla behärskar franska och engelska. Även om landet kämpar hårt rent ekonomiskt, så har man inte känslan av att vara i ett underutvecklat land.

Idel vänliga leenden mötte mig längs min resa

De liknar oss! – tänkte jag, bara mer utåtriktade. Var jag än hamnade, i både muslimska och kristna städer, kände jag mig aldrig som en främling.

Överallt möttes jag av leenden, tillmötesgående, glada humör och framförallt en stolthet över att kunna visa upp ett praktfullt land fullt av önskemål om att gästen ska ha det så bra som möjligt. Under mina promenader i huvudstaden frågade jag ofta om vägen, och både gatumusikanten, skolflickan och den äldre mannen med käpp visade hjälpsamt vägen.

Utflykter i landets alla hörn

Beirut, denna livliga huvudstad omgiven på tre sidor av hav, med sina moderna skyskrapor, vackra, restaurerade gamla palats mellan rester av antika ruiner och tomma, sönderskjutna hus från inbördeskriges tid.

Lummiga, stilla omgivningar i Quadisha-dalen

Den vackra Quadisha-dalen, som egentligen är en stor ravin, med sina urgamla grottkyrkor, gav mig en inblick i en del av den kristna historien som jag inte kände till sedan tidigare. Och besöket samma dag vid Mount Lebanon med de gamla, majestätiska cederträden fulländade min sinnesstämning när jag satt där och lästen Profeten av nationalkonstnären Khalil Gibran, ett filosofiskt verk om vardagens små och stora frågor (ja, den finns översatt till svenska).

Läs här en reseberättelse från Jordanien.

Den enorma Quadisha-dalen med Mount Lebanon i bakgrunden

Är Khalil Gibrans museum värt ett besök? Svaret är Ja!

Jag blev väldigt rörd av Gibrans historia, hans målningar som rymmer hela befolkningens själ och grymma historier om förföljelse av kristna under osmanernas herradöme. En extra dimension till kulturförståelsen vill jag kalla det!

Utsikten från kyrkan vid Harissa, där den magnifika statyn över jungfru Maria som spejar ut över havet med öppna armar blandas med den andäktiga stämningen som råder här. Upplevelser var verkligen betagande!

Under mitt besök här var det samtidigt en gudstjänst som sändes ut till oss som var utanför kyrkan via högtalare. Det var väldigt speciellt att höra den kristna välsignelsen Herren vare med er på arabiska.

Samma morgon gick och seglade jag genom naturfenomenet Droppstensgrottorna vid Jeita. Grottorna består av två system; den lägre grottan upptäcker man med båt och den övre grottan, även kallad Gallerierna, är torr och upptäcks till fot. Mellan de två olika grottsystemen transporteras man i linbana, genom den frodiga och djungelliknande dalen Nahr el Kalb.

Den kända, danska arkitekten Jørgen Utzon, som bland annat ligger bakom operahuset i Sidney, fick år 1968 uppgiften att skapa en amfiteater i grottorna. Han påbörjade ritningarna som vackert integrerade omgivningarna. Dessvärre avbröts projektet abrupt 1970 på grund av lokala konflikter, och amfiteatern blev aldrig byggd.

Den äldsta, bebodda staden i världen

Mötet med den idylliska hamnstaden Byblos påminner om de vackraste sydeuropeiska kuststäder du kan tänka dig. Älskar du, precis som jag, fisk – då är detta rätt ställe för dig! Här pågår ett härligt vardagsliv på stadens marknad, och de många caféer och restauranger, klädda i ljusrosa bougainvilleas, sjuder av liv från moderna livsnjutare och en välkänd, sydländsk stämning. Staden är en av världens äldsta och tros ha existerat i mer än 7 000 år.

Hamnen i pittoreska Byblos

Jag tillbringar en av mina dagar i den odlade Beekadalen, mitt emellan landets två bergskedjor. Mitt i dalen, bland lantbruk och vinodlingar, hittar vi smultronstället Baalbeck-komplexet. De välbevarade ruinerna överträffar det mesta jag har sett i både Rom och Grekland vad gäller antika ruiner. Här kan vi se resterna av världens största, romerska tempel, och skulle man inte intressera sig för detta så kan man ändå inte undvika att bli imponerad här! Ett besök i Libanon hänger ofrånkomligt ihop med ett besök i Baalbeck!

Det enorma Baalbeck-templet - ser ni pyttemänniskorna längst ner vid foten av templet?