Safariäventyr i Sydafrika

Klockan ringer och när jag ser att den visar 05.15 blir jag lite förvirrad. Var är jag? Jag samlar tankarna och inom kort kommer jag ihåg att jag ska ut på en morgonsafari. Full av förväntan sätter jag mig upp i sängen med ett ryck!

Jag hade tagit mig hela vägen till Sydafrika och nu befann jag mig i begynnelsen av resan Sydafrika för alla sinnen. Igår åkte vi från Pretoria, Sydafrikas administrativa huvudstad, till vår fina safarilodge Mabula Game Lodge. Det tog oss omkring 2,5 h att köra ut till det naturvackra, malariafria reservatet.  

Bild: Mabula Game Lodge

Vi åker ut på safari

Trots att det är alldeles för tidigt på morgonen så är jag förväntansfull. Jag kan knappt bärga mig tills vi ska köra ut bland djuren och se soluppgången i horisonten. Luften känns något kylig så jag sveper min jacka om mig och går ut till receptionen där jag njuter av morgonkaffet innan det är dags för avgång. Medan jag sipprar på mitt kaffe ser jag att det står fler förväntansfulla gäster vid receptionen. Jag kan också urskilja våra bushrangers i skaran, de som kör safarifordonen och som letar upp djuren åt oss.

Bild: Jeep-bil i soluppgången

Vi delar upp oss, 8 - 10 personer i varje bil, och var man än sitter så har man en fin utsikt över omgivningarna. Det är fortfarande kolsvart ute när vi lämnar vår lodge, men sakta börjar det ljusna och vår ranger berättar att djuren är som mest aktiva på morgonen och på kvällen när det inte är lika varmt ute. Vi gör entré i reservatet och jag ser hur vår ranger lyssnar efter ljud, håller utkik efter spår och försöker spåra upp djuren åt oss. Vi får lära oss att området även har ett rikt fågelliv och att vi ska påminna varandra om att lyfta blicken från marken och kika uppåt emellanåt.

Helt plötsligt blockerar en flock zebror vägen framför oss. De ser inte ut att ha bråttom när de passerar vägen, utan går i stilla takt, och vi får gott om tid till att njuta av synen. Zebrorna är vackra med deras randiga päls och spretiga man. Vi får veta att zebrans grundfärg är svart och att den egentligen har vita ränder, även om det ser ut som det omvända.

Bild: Zebror i sikte

Elefanter och noshörningar

Safarin fortsätter och det dröjer inte länge förens vår ranger får ett tips i telefonen. Elefanter ska ha setts en bit längre fram så vi följer den angivna vägen och helt riktigt, efter några minuter ser vi två elefanter som är på väg in bakom träden. Det visade sig att vi inte skulle få se elefanterna på nära håll idag men det skarpa ljudet från deras snabel letade sig till oss trots att elefanterna hade försvunnit in bland buskarna. Elefanterna använder snabeln för att samla in mat, och det krävs stora mängder för att fylla magarna. En elefant äter omkring 100 - 150 kg mat per dag och kosten är vegetarisk eftersom elefanten är växtätare.   

Nu är det inte långt kvar tills att solen tittar fram och färgar omgivningarna gyllene. Vi ser gnuer, springbockar och några vårtsvin som vi kan följa efter med blicken tack vare att deras svans sticker upp ur gräset.

Bild: Gnuer och springbock

”Shhh” säger vår ranger plötsligt och vi saktar in. Han har fått uppgift om att några noshörningar är på väg åt vårt håll. Vi sitter knäpptysta och väntar med hjärtat bankandes i bröstet. Tänk om vi faktiskt får syn på noshörningar tänker och hoppas jag tyst. Det visar sig vara min lyckodag när två noshörningar lunkar fram och stannar bara några meter från vår bil. Med en skräckblandad förtjusning beundrar jag dessa djur och jag vågar inte röra mig ur fläcken. Noshörningarna tittar på oss men de verkar inte känna sig hotade eller irriterade av vår närvaro. Det är ett stort ögonblick att befinna sig så nära dessa fantastiska djur som med sina stora horn ser så speciella ut. Vår ranger berättar om tjuvjakten som hotar noshörningarnas existens och hur de försöker skydda sig från tjuvskyttarna i Afrika. Det är svårt att inte bli rörd i stunden, av berättelsen och det nära mötet med de enastående djuren i soluppgången. När vi alla har fått fånga ögonblicket med våra kameror är det dags att återvända till vår lodge.

Min resa i Sydafrika har bara börjat

Min mage börjar kurra och vetskapen om att en stor frukostbuffé, innehållandes allt man kan tänkas önska sig, väntar på oss när vi kommer tillbaka skänker mig stor glädje.

Vi kan nu bocka av resans första gamedrive, som safarituren kallas, och våra nya upplevelser ska nu få sjunka in.  Jag tror nog att en välförtjänt vila intill poolen efter frukost kommer att göra gott för mina många tankar. Vetskapen om att detta bara är början på min resa, och att vi har så mycket kvar att uppleva i detta fantastiska land, får mitt ansikte att spricka upp i ett enda stort leende.

Bild: Poolområdet vid lodgen

// Ida