Minnen från en operaresa
Wow, säger jag bara...!
Vår kollega Anna fick möjlighet att följa med till norra Italien under några sommarvarma dagar för att uppleva opera i världsklass på den gamla arenan i centrala Verona. Så här berättar hon om sin upplevelse. Läs mer om resan här.
Innan den här resan hade jag aldrig hört eller sett en opera någon gång under mina 50 år på denna jord. Till slut kom dagen – landet var Italien och staden var Verona.
Att träda in i den gamla romerska arenan, som till och med är äldre än Colosseum i Rom, var som att komma rätt in i en saga. När jag tog de första stegen och amfiteaterns trappor i hundratal klättrade längs väggarna fick jag ta ett djupt andetag av häpnad. Det var så storslaget och på många sätt svårt att ta in – här stod jag, mitt inne i ett 2 000 år gammalt byggnadsverk. Helt overkligt!
Bild: Arena di Verona i kvällsljuset
Jag var i god tid innan föreställningens början, och det var det väl värt. Bara att sitta och titta sig omkring runt på arenan var en magisk känsla – surret från de andra besökarna som också gjorde sig redo för en magnifik upplevelse, uppklädda och fulla av förväntan. Musikerna satt redan redo i orkesterdiket och övade inför kvällens föreställning på sina vackra instrument i prisklasser jag inte ens kan drömma om.
Bild: Innan föreställningen går stämningen nästan att ta på
När solen var på väg ner färgades himlen orange, och knappt innan jag hunnit blinka var den nattsvart och full av klara strålande stjärnor. Jag kunde knappt tro det – där satt jag och skulle få ta del av något så mäktigt. Jag kände mig så lyckligt lottad.
Bild: Ensambeln hyllas med rätta
Många applåder och stående ovationer senare stod jag på torget Piazza Brà, precis utanför arenan, och njöt av den milda nattbrisen. Runt omkring mig stod alla de människor som bara några ögonblick tidigare upplevt samma enastående föreställning som jag. Torgets restauranger fylldes snabbt av operagäster, och så även jag. Helt plötsligt hördes spontanapplåder bryta ut runt omkring mig – det var några av operasångarna som hade gått av kvällens skift och kom gåendes omgärdade av livvakter… De vinkade glatt till åhörarna, och jag lutade mig tillbaka med min Aperol Spritz i glaset. Jag har nästan inga ord för hur denna upplevelse påverkade mig. Det enda jag vet är att jag måste tillbaka och känna känslan igen.
Bild: En sängfösare för att smälta upplevelserna
/Anna
